På säker utflykt med oss partypopers - It's gonna be SAJK!
På filosofilektionen, timmarna i skolan då vi poor elvers hjärnor blir fuckade, fick jag frågan;
- Vad är det enda du kan vara säker på?
...folk jiddra om "att jag kommer, dö att jag finns..."
Nej.
Det jag sa var följande; Det enda jag kan vara säker på, är att ingenting är säkert, och det vet jag med säkerhet.
Har du och också kännt att du vet, du känner det i hela kroppen, att du har det - du har det där i en ask i din hand. Du åker genom halva stan och du vet att asken ligger där tryggt i handen.
Men nej. Du öppnade asken och vad som fanns där i hade bara försvunnit. Du visste att du hade det där i handen - men du var inte riktigt säker och därför vad du tvungen att kolla för du skulle kunna vara säker. Du tvivlade.
Fuckade jag upp din hjärna nu? För om du överhuvudtaget fattade vad jag menade - då är din hjärna fuckad, som min.
Över till annat, söndag Milles B-day (congratz!) och alla hjärtans dag. Fått så fina sms från mina kära vänner - tack och jag älskar er!
Igår var jag med om något mycket förundrande. Jag och Ännie åkte ut till...ja, något utanför tullarna rakt åt helvete långt för att gå på fest i någon kompis till Ännies kompis villa - ja... på vägen dit, lyckas vi träffa på ca 40 pers som ska till samma fest - det var mycket konstigt att valla me 40 pers till samma fest - kändes lite som att vi va en skolklass på väg på utflykt, minus alkoholen.
Sedan tittar jag mig omkring och tycker att alla andra ser så små ut "Är det bara jag Ännie, me är inte alla väldigt små eller är det bara vi som har högklackat på oss?"
Sedan kommer det mest absurda av allt, det var 10 meter lång kö för att komma in till huset! Och när jag och Ännie krigat oss in så inser vi att de var minst 100 pers i en trevåningsvilla. Och att min intuition stämmde, de var inte klackarna utan vi faktiskt droppat in på fest me småbarn - jag kunde känna mig mer missplacerad. Tjejerna var högst 16 och och killarna, 17. Men jag och Ännie fixar så vi får kul vi fixar Sexy bitch på högsta volym och efter att droppat in i huset 20 min senare står jag på en stol me någon snubbe och dansar.
Men 10 min senare så kommer snuten och vi blir utslängda - men jag säger bara;
Vad tror du händer om du bjuder 100 pers in i en villa? Någon partypooper kommer ringa farbror blå.
Men kvällen var inte över för det - för vi är minsann inga partypoopers - vi är partypopers! Så vi fuckar ur och drog te Svenne Sajk!
JAG ÄTER BAJS!
Checking out,
Ciao.
- Vad är det enda du kan vara säker på?
...folk jiddra om "att jag kommer, dö att jag finns..."
Nej.
Det jag sa var följande; Det enda jag kan vara säker på, är att ingenting är säkert, och det vet jag med säkerhet.
Har du och också kännt att du vet, du känner det i hela kroppen, att du har det - du har det där i en ask i din hand. Du åker genom halva stan och du vet att asken ligger där tryggt i handen.
Men nej. Du öppnade asken och vad som fanns där i hade bara försvunnit. Du visste att du hade det där i handen - men du var inte riktigt säker och därför vad du tvungen att kolla för du skulle kunna vara säker. Du tvivlade.
Fuckade jag upp din hjärna nu? För om du överhuvudtaget fattade vad jag menade - då är din hjärna fuckad, som min.
Över till annat, söndag Milles B-day (congratz!) och alla hjärtans dag. Fått så fina sms från mina kära vänner - tack och jag älskar er!
Igår var jag med om något mycket förundrande. Jag och Ännie åkte ut till...ja, något utanför tullarna rakt åt helvete långt för att gå på fest i någon kompis till Ännies kompis villa - ja... på vägen dit, lyckas vi träffa på ca 40 pers som ska till samma fest - det var mycket konstigt att valla me 40 pers till samma fest - kändes lite som att vi va en skolklass på väg på utflykt, minus alkoholen.
Sedan tittar jag mig omkring och tycker att alla andra ser så små ut "Är det bara jag Ännie, me är inte alla väldigt små eller är det bara vi som har högklackat på oss?"
Sedan kommer det mest absurda av allt, det var 10 meter lång kö för att komma in till huset! Och när jag och Ännie krigat oss in så inser vi att de var minst 100 pers i en trevåningsvilla. Och att min intuition stämmde, de var inte klackarna utan vi faktiskt droppat in på fest me småbarn - jag kunde känna mig mer missplacerad. Tjejerna var högst 16 och och killarna, 17. Men jag och Ännie fixar så vi får kul vi fixar Sexy bitch på högsta volym och efter att droppat in i huset 20 min senare står jag på en stol me någon snubbe och dansar.
Men 10 min senare så kommer snuten och vi blir utslängda - men jag säger bara;
Vad tror du händer om du bjuder 100 pers in i en villa? Någon partypooper kommer ringa farbror blå.
Men kvällen var inte över för det - för vi är minsann inga partypoopers - vi är partypopers! Så vi fuckar ur och drog te Svenne Sajk!
JAG ÄTER BAJS!
Checking out,
Ciao.
Kommentarer
Trackback
