Stace's

Jag börjar förstå varför mina päron hatar att jag svarar det, när det har en av sina livets lektioner med mig, det vill säga när de skäller på mig.

Ordet Varför är också något som jag börjar förstå mig då varför folk frågar. Jag har alltid hatat det ordet, tillsammans med svaret "jag vet inte".

Men trots det, finner jag mig själv sitta där och just de orden, de orden som jag föraktar så mycket, rulla ut ur min mun. För ibland vet man inte, man vet faktiskt inte. Eller vet vi? Men vi vågar vi bara inte ta ställning, ha en åsikt för att vi är rädda för vad vi ska få för respons?

Vet vi något, tar vi ställning för något, har vi en åsikt för något - kommer det alltid finnas ett repons. Och vågar vi ta risken att se vad den är? Tydligen inte. Är det därför det finns "Jag vet inte" som ett alternativ på alla sånna där löjliga webbenkäter?

JA
NEJ
JAG VET INTE

Jag har alltid tyckt "jag vet inte"-alternativet är så förbannat idiotiskt, om du inte vet - varför delta i en enkät? Antingen tycker du något eller så tycker du inte det. Vadå jag vet inte?

Och här finner jag mig själv låta som dem jag blivit uppfostrad av. Jippe, de har gjort mig till en väluppfostrad människa.

Men ibland när den där frasen "jag vet inte" vibbrerar i luften framför oss och in i våra öron kiklar det ett begär att svara just det, varför?

Erkänn, det är klart du vet. Du vågar bara inte kicka på de andra alternativen. Du vågar inte riskera att responsen du får, är den respons du vill ha.

Så du vet inte. Fuck you.