Tankar från den 20:e kl.2.00 på natten.
Fuck it.
Varför känns det som att smärta är den enda äkta kännslan? Och varför känns allt bra för bra för att vara sant?
Varför ifrågasätter vi allt bra och inte allt dåligt?
Varför jagas vi av kännslan av allt bra finns det en baktankte bakom? Har vi slutat tro på människor?
Eller är vi bara rädda för att bli sårade, igen?
Vet vi alltid när vi sårar någon? Varför känns det som mina handlingar är självklara, men dina obegripliga?
Sitter du och undrar som jag? Eller kommer du låtsas som du inte bryr dig?
Lär vi oss aldrig? Är vi inte gamla nog? Eller växer vi aldrig ifrån sandlådekonflikterna? Är vi egentligen desamma, fast med fulare och råare ord i käfften?
När det pluserar.
När vi tittar på varandra, kommer vi då skita i allt?
Och tänkta;
"Just fuck it."
My boss sexy son, my ex and my exes boyfriend
God eftermiddag folks,
Jag vet att jag suger på att updatera, men jag är lat -okej? Nu har jag kommit hem från jobbet. Chefen ringde mig och väckte mig vid nio och fråga om jag ville jobba. Klockan nio...jag sov, eller jag hade somnat om efter mina päron ännu en gång meningslöst väkte mig innan de gick till jobbet.
- VAAAAAAAAAAAAAAAAAAKNA! Sov inte bort hela dagen nu!
*SLAM!*
- Yes...de gick till jobbet, Zzzzzz.....
Men sedan ringde bossen en timme senare. Hoppa upp som ett skott, satte på mig de första jag såg och sminka mig lite lätt. Jag menar, tänkte jag, vem jag jag klä upp mig för? Alla byggarbetare och blattesnubbar töter i alla fall på mig. Men nej, jag kommer till jobbet, i inte ut av mina finaste skick och upptäcker att the Chefs son är där. Som är apsnygg....och trevlig. Great. Rakad skalle, mörk fin hy, lång och musulös. Och så jag, håret åt alla håll och kanter, slitna jeans och ett vanligt vitt linne. Geeeeeeeeeeeeeeeeeat.
Igår träffa jag mitt ex för första gången på typ ett år. Han var i huvudstaden för tillfället med sina päron, som by the record är typ världens gulligaste människor. Så i den olidliga värmen fann vi ett fik i skuggan och fikade och snacka skit. Han är sig lik, samma torra humor och fnissiga skratt.
På kvällen, då det inte var lika olidligt varmt, bjussa han mig på bio och såg "Terminator Salvation" - som sög. Men det var värt att de A:s min när hans älskade Schwarzenegger, i dataanimerad form kom ut naken (men man såg inte kuken, sorry folks. Det var rök ivägen) som en mänskligmaskin.
Mitt ex:s pojkvän. Just for you A., haha.
Gotta go, brorsan kmr hit snart.
Ciao.
