Den obesvarade ekvationen av break-ups



Milow - Ayo Technology.

Jag har funderat på en grej. Det började den att min kära bror började bråka med en av sina tjejkompisar. Hans kompis hade blivit dumpad av sin kille och brorsan hade sagt att han tyckte hennes ex hade mycket finnar. Hon hade tagit det fel och trott att brorsan sa att han var ful och det blev ettt jävla tjafs.
    Jag diskuterade vidare detta med Hamstern sedan.
- Jag fattar inte varför hon blev så sur? Man vill juh höra dåliga saker om sitt ex när man gjort slut, sa Hamstern.
Men vill man det undrar jag? Vill man höra om exet var finnig, eller ful eller odräglig? Jag tror det beror på hur man gjorde slut. Jag räknar med att det finns två valser:
Vals ett heter "Fuck you din mammaknullare jag vill aldrig mer se dig" där någon, eller båda av parterna faktiskt gjort något rötet.
Vals nummero två heter "Tack för den här tiden, but can we still be friends?" där man kanske bara glidit ifrån varandra, eller har olika mål i livet.
Så, där har vi folks. Men det besvarar inte frågan: Vad vill man egentligen höra om sitt ex? När jag tänker efter så blir det svårt.
Vals ett är enkel; Mammaknullaren tåls det att snacka skit om. Men vad blir det av tvåan? Tro mig, jag har ex av både kategori ett och två.
    För tillskildnad från brorsans och hans kompis samtal, så hände det motsatta för mig, förra veckan.
Onsdag, när jag gick ner till de öldrikande fuckersen nere på El Crocodilo. Vi började snacka om att folk alltid lyckas ta sönder mina fotöljer när vi krökar hos mig. Som den gången när Adrian satt i en av fotöljerna och Tysken kom och gjorde ett armlås bakom honom och lyckades få hela stolen att crasha.
- Adrian? Var det han som var med på mitt landställe? säger J.J Gordon. Nej, för han hade blandat ihop Adrian med mitt ex, med att liknade namn. Så när jag säger det till honom kommer näste man till attack, calle utropar.
- Juste han! Han var ju så underbar! Asschysst kille!
- Ja! infliknar J.J Gordon. Varför gjorde du slut med honom? och detta tjata de om i säkert tio minuter till. Och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Om jag skulle blir glad eller irriterad. För det exet hör till kategori två.

Jag skulle kunna lika detta med en andragradsekvation, jag som älskar matte så mycket (med en touch av ironi av det sista)

X1 = You do what to hear craptalk

X2 = Y, som i Okänt.


Men jag antar tillslut om jag tänker efter så vill jag faktiskt bara höra sanningen, oavsett om det är bra eller dåligt.

Nope folks, gotta no. Shoeshoping.

Ciao.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0