En sömnlöses funderingar - Fyfan, ska jag leva med farsgubben hela livet?
Turen har vänt, nu ligger jag sömnlös igen. Igår sov jag som en stock vid tolv - gick upp nio, vilket jag trodde var en lagom sovmorgon utan att vända på dygnet. Men icke.
Som så många kanske också gör när det är sömnlösa är att man börjar tänka på saker och ting. Jag, tänker ofta på helt random saker, som jag helt utan anledning börjar fundera över.
Idag fasta tankarna på Pappor och Pojkvänner.
Många har antagligen hört talas om den här psykologiska teorin om att vi tjejer väljer omedvetet killar som liknar våra farsgubbar - och jag tänker stämmer det? Ja, jag tror det ligger en viss sanning över det.
Om jag tänker på mina vänner, vi har en nära vän till mig som dras till s.k. "Bad boys" och hon säger själv att det liknar hennes pappa. En annan nära vän, hennes pappa har svårt att lägga gamla kärleken bakom sig - och killarna hon drars till är veliga och umgås på ett eller annat sätt med sina ex.
Och jag då?
Ja, mitt ex var kusligt lik min styvpappa. De hade samma värderingar, de var lika pedaniska - sakerna ska ligga på sin rätta plats, de hantera problem och konfikter på samma sätt och de hade samma barnsliga humor. Mitt ex sa det till och med själv, att han tyckte att han kände igen sig i min styvfarsas handlingar.
Vad jag tänker sen, är detta något bra eller dåligt?
Jag skulle säga att det är tråkigt. Man brukar säga; "Ja, det här är min kill/tjejtyp....blabla." Jag säger bara, Fyfan.
Fyfan va trist om jag skulle välja samma typ av snubbar hela mitt liv? Som dessutom är lika min styvfarsa? Ska jag leva med "farsgubben" hela mitt liv?
Som sagt, jag tror verkligen det ligger något i denna teori - men jag som en blek romaniker vill inte tro på att mitt kärleksliv kommer bli så ensidigt.
Hjärtat är en glatt muskel, som du inte kan styra över. Alla strävar väl efter någon typ av trygghet i ett förhållande och om denna teori stämmer så antar jag väl att den bygger på att pappagestalen ska vara symbolen av trygghet- och därför faller vi för snubbar som är lika farsgubben.
Romatikern i mig och mitt unga hjärta vill ha spänning och oförutsägbarhet - och då måste jag spräcka denna teori.
Nu ska den bleka romantikern försöka sova,
Ciao.
Som så många kanske också gör när det är sömnlösa är att man börjar tänka på saker och ting. Jag, tänker ofta på helt random saker, som jag helt utan anledning börjar fundera över.
Idag fasta tankarna på Pappor och Pojkvänner.
Många har antagligen hört talas om den här psykologiska teorin om att vi tjejer väljer omedvetet killar som liknar våra farsgubbar - och jag tänker stämmer det? Ja, jag tror det ligger en viss sanning över det.
Om jag tänker på mina vänner, vi har en nära vän till mig som dras till s.k. "Bad boys" och hon säger själv att det liknar hennes pappa. En annan nära vän, hennes pappa har svårt att lägga gamla kärleken bakom sig - och killarna hon drars till är veliga och umgås på ett eller annat sätt med sina ex.
Och jag då?
Ja, mitt ex var kusligt lik min styvpappa. De hade samma värderingar, de var lika pedaniska - sakerna ska ligga på sin rätta plats, de hantera problem och konfikter på samma sätt och de hade samma barnsliga humor. Mitt ex sa det till och med själv, att han tyckte att han kände igen sig i min styvfarsas handlingar.
Vad jag tänker sen, är detta något bra eller dåligt?
Jag skulle säga att det är tråkigt. Man brukar säga; "Ja, det här är min kill/tjejtyp....blabla." Jag säger bara, Fyfan.
Fyfan va trist om jag skulle välja samma typ av snubbar hela mitt liv? Som dessutom är lika min styvfarsa? Ska jag leva med "farsgubben" hela mitt liv?
Som sagt, jag tror verkligen det ligger något i denna teori - men jag som en blek romaniker vill inte tro på att mitt kärleksliv kommer bli så ensidigt.
Hjärtat är en glatt muskel, som du inte kan styra över. Alla strävar väl efter någon typ av trygghet i ett förhållande och om denna teori stämmer så antar jag väl att den bygger på att pappagestalen ska vara symbolen av trygghet- och därför faller vi för snubbar som är lika farsgubben.
Romatikern i mig och mitt unga hjärta vill ha spänning och oförutsägbarhet - och då måste jag spräcka denna teori.
Nu ska den bleka romantikern försöka sova,
Ciao.
Kommentarer
Trackback
