Den ultimata uppgiften som kom vid fel tidpunkt

Fan, på svenska fick vi den ultimata läxan: Dikaanlys.

Jag har alltid varit tillräckligt mongo för att kunna tyda alla möjliga sorters dikter som bara kan vara skrivna av pårökta retards.
   Men inte nu, av alla tillfällen i mitt liv så kommer en här uppgiften nu. Nej, nej, nej.
Nej - Varför?
För det är Kärleksdikter.
  Jag finner mig själv framför datorn med dikterna i min hand och tänker  "Jag kan det här! Det här ska jag klara med en fingervals!" men jag ser inga fingrar röra sig över tangenterna och huvudet står still.

Sonett 116
William Sheakespeare
Låt ej förbundet mellan sanna själar
erkänna hinder; käleken är svag
om den tar skada när den ena grälar
och om förändring drabbar den en dag.
Nej, den ska lysa som en båk i natten
och se på stormarna, men aldrig skakas;
ska stå som stjärnan över mörka vatten
ge säker kurs, men aldrig utrannsakas.
Kärlek är inte Tidens narr; Hans skära
vill meja allt, men veckor, dagar, år
förnedrar inte kärlekens ära
når bortom oss tills domen förestår.
Kan jag ha fel? Då skrev jag ingenting
och ingen älskade på jordens ring.


Halshugg mig, jag fattar inte vad den här olyckliga mannen vill säga.
   Här kommer iaf mitt patetiska försök att fattar något iaf:


- Låt ej förbundet mellan sanna själar erkänna hinder

Kärleken är blind. Älskande par har ett annorlunda sätt att se. De ser med blinda ögon brister förbises för ens kära är perfekt i ens ögon.

   När den ena grälar är man förblindad av kärlek, man blir lätt sårad om den man älskar är elak mot en - Kärleken är svag, det vill säga - Kärleken gör oss sårbara.

   När man ser ett förälskat par gå tillsammans, lyser det om dem - som en båk i natten

Stormarna, problemen man egentligen har blir mindre väsentliga, för kärleken täcker över dig som en tjock kappa så att du - Aldrig skadas

   Kärleken ska stå som en vägledning - som stjärnan över mörka natten, men man utforskar inte vad vägen leder till - men aldrig utrannsakas

   - Kärlek är inte Tidens narr, Kärleken är ingen oskyldig lek, det formas en stavelse framför som menar att det är en lek på blodigt allvar - KÄRlek. Den blodiga leken mejar ner allt.

-        Kan jag ha fel? Då skrev jag ingenting och ingen älskade på jordens ring.

Shakespeare vill avsluta att detta är hans mening, så han frågar oss om hans mening är fel. Vill han kanske få oss att tänka själva?

   För kanske vi har fel?


Kommentarer
Postat av: Sanna

Haha jasså? Smidigt gumman! :D

2008-11-11 @ 22:01:49
URL: http://claug.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0