Stace's

Nu har jag varit på landet (a.k.a Helvetet) i en vecka.

- EN VECKA!?
Ni tänker, stackars lilla barn som får vara i friska luften i en vecka.
men ja, tänk er då ett område med 40 hus där alla känner alla; om Bertil köper en ny toalett så vet alla det och alla går och skvallar om det. Alla i området är 50+ panschisar, förutom mamma om är 40 men hon är typ övermogen. 
Alla gubbs och tants har kännt mig här sedan jag var fem år och går och drar mig i kinderna och säger
 "Åh nemen va stor du har blivit lilla gumman!"  

och bara bonde-tv. Kul.
men nu finns ett litet ljus nämligen : det mobila bredbandet.
så nu sitter jag här och skriver min hälsning ifrån landsbygden.

Jag som bor på Söder i vanliga fall blir då lätt uttråkad här. Dessutom är jag som person väldigt impulsiv och va lite action i min tillvaro, så att vara på landet är döden av action. Dvs, det händer juh inte ett skit.
Idag var det iof fint väder så då glassa man i solen och tog en sväng med båten, men en regnig eller bara mulen dag är det bara att stirra ut genom fönstret och halshugga sig själv.
men denna vecka har vart okej, för Emmolinen var här (vi är grannar på landet, dvs att vi är de enda ungdomarna här) och då höll vi sälsällskap i tristessen här. Emmolinen har också kabeltv här så glo på tv har vi mest syselsatt oss med, och spela kort; Vändtia och Dam. Sånnadär hjärndöda kortspel som man slipper tänka. Det blir så här, av all tristess så blir man hjärndöd och pallar inte göra någonting ansträngade. 

men imorron bryts tristessen jag tar första bussen härifrån kl.06.30 till stan sedan 5timmar buss till ner till Lidköping där min älskling bor Albiiin. Så helgen ska jag tillbringa med min älsklings gubbe.

Många hälsningar från Helvetet!

Ciao.