Stace's

Jag har alltid vart ensambarn, tills jag träffade Max.

Då fick jag en bror.

-Vilken skola gick du på innan?
-L'Estradska, du då?
-Åh, du gick också spec-skola, gick på Kunskapsskolan.
-Spec?
Det var det första vi sa till varandra, sedan har vi varit oskilljbara.

Det har inte spelat någon roll vad lärare och föräldrar sagt om oss,
"Ni är inte bra för varandra"
Vi sket i dem. Precis som vi skiter i allt annat.
Det är du och jag, brorsan. Vi räknar alltid med varann för vi har tilllit mellan oss.
*host* inte när det gäller skolarbete!
Det spelar ingen roll vad vi gör, eller hur vi mår - vi skrattar lika mycket iaf tillsammans.

-Är det fest ikväll eller?
-Fan, verkar vara vit helg överallt asså....
-Tvåmans-party inne på mitt rum!

Ibland hatar vi varandra, som syskon gör. Vi bråkar som syskon gör. Sedan kommer vi tillbaka till varandra. Kram. Förlåt.
En dag utan ett sms, undrar vi om den andre lever.

-Du kommer gifta dig med en latina utan ett hett temprament!
-Och du med en muskelös svenne med blont hår! Våra barn kommer leka med varandra!
-Du kommer vara gudfar åt mina!
-Du kommer vara gudmor åt mina!
-Jag blir rörd!
-Jag med!
-Nee nu skärper vi oss för fan!

Jag älskar dig brorsan,

Nu är jag inte ett ensambarn längre!

<3