Stace's

Hur kan någonting vara så otroligt skönt och hemsk på samma gång?

Så känner i all fall jag när jag är ute och springer.

Jag råkar leva i den situation att de jag lever med, de sårar mig också mest.
    Och jag är en person som känner ilska när jag blir ledsen och sårad. Jag blir som en vulkan och aldrig riktigt får ett utbrott, eftersom jag har en självbehärskning och om ett utbrott skulle ske så skulle lavan spruta ut som lägga sig på de andra och bara förstöra ännu mer.

Så vad gör man med en en varm vulkan som är nära sitt utbrott?
Man svaklar ner den.

Jag satt på mig joggingskorna och flydde ut i kylan, varje utanding bildade ett moln ifrån munnen, vulkanen hade svalkats ner till att bara ryka lite smått.
   För varje steg blev jag lugnare, tröttare och en skön kännsla av att ilskan är bortandad av ansträngning. Sedan kommer mjölksyran på grund av att jag haft ett uppehåll på joggandet  på ett par månader. Rökningskonditionen kommer ikapp mig och kryper längst med vaderna och låren.

Ont.
Skönt.