Stace's

Here vi go aigan,

Måndagar, en mardröm för oss flitiga TV-tittare.
....eller ja, inte för dem som gillar CSI.

CSI är nog det sämsta kriminal-programet ever!
tycker jag.
  Jag gillar de här old shool- deckarna där de finns ett antal misstänkta och allting pekar mot en person sen kommer det klyftiga detektiven och säger
- No! It can't be that simple!
...och sen kommer den långsökta, men ändå logiska förklaringen varför det var den person som man minst misstänkte vad mördaren.
That's REAL stuff people.

Så nu titter jag här och funderar...
...
..
.
Jag är en person med hett tempramet, med i genomsnitt av 312 kännslor/min.
Ja, det är väl den enda termen man skulle kunna beskriva mitt humör.
Känslor/min
Låt mig persentera ett urdrag ur mitt kännsloförlopp:
GLADJÄTTEGLADIRRITERADGLADSURARGGLADLYCKLIGKÄRARGFRUSTREADJAGADGLADDEPPGLAD
Ni förstår, hur ska någon kunna fattar hur jag fungerar när jag knappt vet hur jag fungerar själv?

Nu tänkte jag bli väldigt personlig här, ta tillfället i akt för detta händer inte ofta. 
Stace öppnar sin dagbok och citerar ett stycke ur den:

                                                                     14 april 2008
   
   "Jag är ett stenansikte som inte kan sluta le. 
   Jag kan tändas upp i hat och aldrig sluta skratta.
   Jag kan inte gråta när jag är ledsen." 

Den person som förstår dem orden och kan till och med känner igen sig, då är vi fan soulmates - haha. 
det jag vill ha sagt är att vi människor har två olika ansikten och vi väljer noga tillfälle att visa dem. 
- does that make sense to you peolpe?

Nä, nu tänkte jag övergå till skrivandet av min roman.
- Yes, you that's right. I am writing a book.

Vet ni vad jag kom på?
Jag kanske publicerar en förhandstitt på boken på bloggen?


Tiden rinner iväg,



bye folks!