Stace's

Slam

Dörren slogs igen. Hur många gånger har hon ändå inte stått i hallen och sett den gå igen?

För många.

Ensam, ensam igen. Fucking jävla ensamhet! Gråten kliade i halsen och tårarna klämde ut ur ögonvrårna. Varför??

   Handen slog emot betongväggen, en gammal blodskorpa sprack och små bloddoppar sipprade ut ur knogarna.

   Hon gick fram till fönstret och såg taxin precis köra iväg på gatan.

   Trafiken på Birger Jarlsgatan hade tagit till sin vanliga täta form, trots att klockan bara var sex på morgonen. Hon suckade och gick tillbaka till hallen och tittade upp emot väggarna. Hon kvävdes, kvävdes av allt stort utrymme. Väggarna reste sig omkring henne som en mur kring en borg.

   Fast inom murens väggar kände hon sig nu. Luften når sitt slutstadium, hon måste ut.

   Hon klängde på sig skinnjackan och sulade ner fötterna ner i de röda Conversen och sedan bar det ut, ner för trapporna och ut genom porten. Hon pustade ut och andades sedan in den kalla morgonluften. Utandningen bildade ett litet moln.

    På gatan syntes inte många människor till, bara ett fåtal Bratz var på väg hem ifrån ännu en natt på Stureplan.

     En kille i tjugoårsåldern med en uppknäppt vit skjorta, gick på vingliga ben mot hennes håll.

Hon tittade bort och fumlade efter cigarettpaketet i jackfickan. En svart cigg fäste hon mellan sina läppar och tände den med en tändare. Röken lämnade hennes mun iform av en utandning och hon suckade till av tillfredsställelse. Hon fann ett lugn i att veta att nikotinet sprudlade i hennes kropp som hon hade känt ett begär till.

   Killen som kommit emot hennes hade nu stannat bara ett par meter ifrån henne. Hon tog blicken ifrån röken och tittade på honom. Han stirrade på henne med blodsprängda ögon och stora pupiller. Anledningen till varför han stirrade påträffar hon som ganska uppenbar.

  Låt oss säga att hon inte hade det typiska utseendet med tanke på var hon bodde. Blicken letade sig ner på hennes nersulade fötter i Conversen, hennes bara ben, den korta skinnjackan och den alldeles för stora T-shirt som slutade nedanför skrevet. Det långa håret var svartfärgat och hon hade diverse piercningar i ögonbrynet, läppen och i öronen.

  Ett flin formade i hans ansikte när han stirrat klart på henne.

"Hörru du... vill du följa med mig och..."

"Nej." svaret avbröt hans uppenbara fråga och hennes svar var hårt men klart. Flinet försvann och ersattes med ett uttryck av frustration.

"Du, du var mig en kaxig liten..." han grep tag i hennes arm, hon försökte lirka sig loss ur hans stenhårda grepp men misslyckas. Tålamodet och självbehärskningen tog slut och hon pressade den resterande ciggen på hans fastgripna arm.

   Vrålet av smärta ekade genom ett par kvarter och hon vände på klacken och gick in genom porten.

Slam

   Porten slogs igen och sekunden efter hörde hon ljuddämpade bankningar på dörren samt en rad av olika svordomar och själsord skrikas mot den stängda dörren.

  Ett flin formades nu på hennes läppar och ett styng av en annan typ av tillfredställelse fyllde hennes kropp nu. Skadeskrattet ekar igenom hela trapphuset och fortsätter på vägen upp mot ytterdörren, hon går in och skrattet kvävs av tårar. Hon faller ner på golvet innanför dörren.

Ensam, igen.

Vår skolmatsal är inte det minsta originell, samma vidriga "mat", samma högljudda atmosfär, med olika gäng som sitter kring borden och snackar samma slags skit.

   Om de inte var om historielärarens äckliga hår, så var de väl om hon som fjortisen som blev för full och strula runt med alldeles för många killar på festen i helgen.

Ytligt, jag blir så trött ibland.

   Längst bort i vår icke-originella matsal sitter då jag tillsammans med dem jag fördröjer tiden med i skolan. Mest sitter jag och stirrar ner i det som ska kallas mat och är allmänt asocial. Uppskattat?

Går att diskutera.

"Hola Cichas!" säger Maria och sätter sig vid Anna.

"Nej, Maria påminn mig INTE om det jävla fucking språket!" säger Anna upprört.

"Fan vad du svär!" skrattar Maria och tittar på Anna.

"Men gud, så mycket var de väl inte i läxa ändå?"

"Joo! Fatta jag har juh massa andra sketna läxor som bara ligger och väntar på tur och så - åh!"

"Men gumman, chilla..."

   Nirvana är den av oss som är mest diplomatisk, hon lyckas alltid på något konstigt sätt att inte ta någons parti. Önskar jag kunde vara lite mer som henne ibland, det är väl också därför det är henne jag mest litar på.  Just nu satt hon med armen Anna, som ser ut att gått in i väggen.

"Alex?"

Nej, jag pallar inte frågor.

"Mm...?"

"Vad ska du skriva på Spanskan?" frågar Anna.

Hm? Vad ska jag göra? Inte ett skit. Jag hatar kärringen som har spanskan och hon hatar mig.

End of Story.

"Vet inte."

Alla vet att jag egentligen menar det jag tänkte, den enda som reagerar på det är Maria.

"Vad vet du egentligen?"

Spydig.

Som vanligt då.

   Jag vet att hon hatar mig, men hon och Anna har vart polare sen vaggan, så hon måste dras med mig i alla fall. Skit samma, jag gillar inte henne heller, för proper för mig. Själv tycker hon att jag är en bortskämd unge som gillar att vara emot allt. Hon har kanske inte sagt det men hennes ögon berättar det.

"Vet? Jag vet att jag är röksugen." säger jag samtidigt som jag reser på mig.

"Vänta! Jag hänkar!" Anna tar med sig brickan också.

Suck, det gör jag aldrig. Maria stirrar igen, att Anna umgås med mig gillar hon inte heller.

"Varför tar du med dig brickan?"

"Mattanterna har tillräckligt att göra."

"Du, det syns inte." säger jag och nickar mot sörjan på Annas tallrik. Hon blir tyst, för hon vet att jag har en poäng där, allt hon gör är att sucka.

   Vi kommer fram till avlämningen, kön ringlar lång.

"Men palla!" jag tar Annas bricka går förbi alla och slänger skiten. Blickarna jag får efteråt visar inte på tacksamhet.

"Du är galen."

"Jag vet, what else?"

   Jag vet att jag är galen. Alla vet det, så varför då förneka det?

"Kom vi glider." jag tar Anna i armen och drar henne ifrån alla fuckers som stirra argt på mig.

Varför bry sig om dem?

 Palla.

Vi står på trappan utanför skolan, jag har fram Back Devil- paketet i min innerficka på jackan och pungar upp en svart cigg, stoppar in i munnen och tänder.

   Jag blåser ut röken och slickar mig om läpparna.

Chokladsmak.

   Sedan räcker jag fram ciggen till Anna

"Nej, det är lugnt."

"Anna, varför hänger du med om du ändå inte ska röka?"

"Vet inte, ingen lust att börja... förkorta livet och så kostar de pengar..."

"Jada, jada, jada... vi lever bara en gång, njut. Fullt."

Min filosofi.

De säger att jag skiter i allt och de skiter jag i.

Brukar inte lyssna på Magnus Uggla men det där har han så rätt i, lever efter detta.

Mitt liv. Mitt eget race.

"Kom igen Anna, va e du rädd för?"

"Öh... cancer?"

Suck.

"Förutom de? Dina päron kommer inte känna nått jag lovar." jag tittar på henne, hon suckar tar ciggen och uttrycker med hela sitt kroppsspråk;

  Men ja! Jag ska, sluta tjata!

Ett halsbloss.

Host, host, host.

"Hörru gumman, easy... shit har du aldrig testat?" jag höjer ett jag mina smalt noppade ögonbryn. Anna tittar lite generat på mig. Hon skäms, för hon inte testat giftpinne.

"Nee..." är allt hon får fram.

"Bra jobbat!" skrattar jag och klappar till henne på ryggen.

   Plötsligt ser jag Vickan, Smal-Vickan i språk-klassen.

Nej och åter nej.

Jag pallar inte med fler cigg-tiggare. Varför skaffa sig ett beroende om du inte har råd?

"Alex! Har du en cigg att bjussa på?"

Jag visste de.

"Nej."

Öh palla.

"Men, du kan väl vara lite bussig?" 

Nej jag kan inte vara bjussig, fuck you.

"Nej."

"Ale... AJJ!"

Anna står som förstelnad jag tog drar tag i henne och vi springer bakom knuten på skolbyggnaden bakom alla igenvuxna buskar. Anna stannar och jag flåsar. Jävla rökning, förstör kondisen.

"Varför var du tvungen att slå henne på smalbenet?" Anna blinkar fortfarande av förvåning.

Ilskan är som bortblåst.

Asgarvet bubblade och översvämmar hela mig och jag viker mig dubbel. Ser att Anna inte kan motstå mitt fula mulåsne-garv och skrattar åt, inte med mig.

"Lär dig en sak Anna 'De säger att jag skiter i allt och det skiter jag i' tänk så, så löser sig allt"

Tack Magne, you da' Man.

"Du är galen - crazy!"

Yeah, I know.