De två stavelserna börjar blekna bort
Fast jag inte sett dig på så länge
Tänker jag på dig ibland
Det var nånting som fastnat på mig
nåt som aldrig helt försvann
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du
Fick jag spela om partiet
Fick jag chansen en gång till
Fick jag vrida tillbaks tiden om dom gav mig en ny giv
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du
Alla klockor, körer
Alla himlens orglar skulle varit för oss
Alla trummor och trumpeter
Alla sagor, alla under
Allt på en och samma gång
Fanfanfan det skulle varit du
Fast det var så kort romans
var det nåt jag borde ha förstått
Såna chanser kommer en gång bara
Aldrig att dom kommer två
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du
"Fan,fan,fan"
Joakim Thåström
Fy fan fan fan vilken bra låt, om ni vill lyssna på den bläddra ner i bloggen - har den som Youtubeklipp.
Jag tänker på en person när jag hör den här låten och jag hatar att jag just tänker på den här personen. Jag vill inte tänka på Personen. Jag vill inte tilllåta mig själv det. Men jag gör det.
När folk beter sig som rövhål mot mig - då är det lätt att släppa dem.
Men när det är jag själv som är ett rövhål - då är det svårare.
Först var det bara lek.
Sedan blev leken också kär.
Kärlek.
"Fanfanfan det skulle varit du"
Orden sporrar sig rakt igenom mig. Fan - för det skulle ha vart DU.
Fanfanfan, bara en sak var blev fel i leken.
"Såna chanser kommer en gång bara
Aldrig att dom kommer två"
Fanfanfan - det skulle ha vart jag och du... ♥
fuckt up - ciao.
