Stace's

 
Fåraktig kärlek.                                                                     

Nu har jag gått och tänkt på en grej under den senaste veckan...kärlek. Och ni tänker - vem tänker ändå inte på det?
Nej men jag har verkligen tänkt, för ofta kan jag liksom ta den för givet. Eller hur? För det händer väl er också?
  
Var jag än vridit mitt huvud åt för håll har bara sett svek inom kärleken; otohet, lögner, svek...och bajs. Ehe. 
   Men allvarligt, folk ringer mig stup i kvarten och berättar hur deras kärlek och förhållanden rasar samman.
...och när jag står på TVn:
- You cheated on me your son a bith! *slap*

What the fuck? Is it you God, trying to tell me someting? 
Nu är jag singel sedan i slutet av sommaren och innan dess hade jag inte vart det i nästan två år. Jag säger bara;
GOD DAMN! Det är så skönt att vara singel. Just me, myself and I - no one else to worry about. 
   Asså jag är inte emot kärleken, en är härlig - men jag är så trött på:
- Han ringer inte, var är han? tycker han om mig fortfarande? Vad menar han med det? Lyssnar han på vad jag säger? Varför skriver inte han puss i sitt sms - gillar han inte mig då?
Fattar ni vad jag menar? Detta hör jag VARJE dag från folk. I'm done whith it, jag pallar inte mer på ett tag nu asså.
   Nu är det JAG i fokus. Jag älskar min familj, även om jag hatar den ibland också, jag älskar mina polare och jag älskar mig själv. 
Ja, jag älskar mig själv. Jag skäms inte över att säga det, jag vet inte men det verkar vara sådan hyss-hyss över att säga att jag är, STÖRST, BÄST och VACKRAST - varför? Jag älskar mig själv mest och det står jag för.

Jag har kompisar som måste ha någon som älskar dem, en parter syftar jag på då, för att kunna känna sig älskade - för att kunna känna sig värd att älskas. Och jag försöker säga, du är bäst - du är värd att älskas. DU ÄR PERFEKT
Då sa någon till mig:
- Perfekt finns inte, det finns inte i mitt vokabulär.
Och jag svarade:
- Du är Perfekt som dig själv. Ingen kan vara som just DU.
Du kan vara perfekt med en rynka där, en prick där, en finne, fett hår...varför kan inte det vara perfekt? 
Folk säger: 
- Åh han/ hon är så perfekt! Smal, moderna dyra kläder, felfri hy....jada, jada,jada...
Fan va tråkigt om alla skulle se ut så! Jag tycker att alla "Fel" med oss - det gör oss perfekta. Fattar ni?

Jag citerar thåström
Det är ni som är dem konstiga - det är jag som är normal