Ett exempel på att du kan ha kakan och äta en med och NE couldn't give a fuck
A New man,
So new but still just a screw?
Det här med öppna förhållanden...blir allt vanligare och finns till och med som ett relationship-alternativ på Facebook...I dont get it.
"Med ett öppet förhållande menas ett kärleksförhållande där parterna är fria att ha sexuella förbindelser och vara intima med andra utanför relationen, utan att betrakta det som otrohet." säger Wikipedia, för Nationalencyklopedin couldn't give a fuck att förklara vad det betydde.
Ett utmärkt exempel på att "ha kakan och äta den samtidigt" - men brukar inte man säga den frasen när man vill förklara att man inte kan ha båda saker samtidigt? För komigen, de e omöjligt att ha en kaka och äta den samtidigt?
Öppet förhållande...tanken har slagit mig, "fan va nice att ha en varm säng hemma och ändå kunna klä upp sig för köttmarkaden i mökret?"
Svartsjuka. "svartsjuk, som känner svartsjuka, dvs. plågsam känsla av att inte vara lika omfattad av en persons kärlek, vänskap eller uppmärksamhet som någon annan." säger Nationalencyklopedin, som tyckte att det här minsann var viktigt nog att förklara.
Svartsjuka...en känsla, en mänsklig känsla. Brukar man inte tycka att svartsjuka är ett tecken på att man faktiskt bryr sig? "Vill bara veta om du är min" Om jag är din. Jag är ingen ägodel, men i ett förhållande är jag väl DIN flickvän eller DIN kompis?
"Sluta mixa ihop kärlek och sex." Nej, men är inte sex ett uttryck för kärlek också?
Jag brukar säga att sex är som mat. "Du kan äta för du är hungring och du kan äta för det är gott." så varför äta något annat när du är mätt och när det du har på tallriken smakar gott?
Kanske dem med öppna förhållande inte tycker att det som är på tallriken smakar tillräckligt gott? och därför måste ta en till tallrik av buffen? Varför nöja sig med något som bara smakar sisådär, när det finns något som smakar underbart?
"Jag blir aldrig svartsjuk, så det funkar för mig." så du struntar i om du inte får någon uppmärkamhet av den som är i ditt förhållande? Är det inte ett tecken på att du inte bryr dig? Och om du inte bryr dig, varför vara med någon som du inte bryr sig om?
Men om din partner vill vara med andra, känner inte du att du inte räcker till då? "Jag vet att jag räcker till." gör du verkligen det? Realy? "Jag kan ju oxå gå till andra." okej, men du räcker väl inte din partner till?
Värmer ni andras bäddar för att ni vill vara med andra som mättar eran hunger? Eller är det en spel av svartsjuka, för att hämnas på den andra?
Öppet förhållande;
"Öppet förhållande är när två personer är patetiska och inte vågar vara ensama och nöjer sig med varandra som en plan B när vardera partners andra förhållanden inte fungerar." säger Stace som bryr sig och som blir svartsjuk.
Vill du knulla med andra och inte give a fuck? = förbli singel.
Vill du knulla med en person och bli svartsjuk för du bryr dig? = inled en förhållande.
Tills vidare,
Ciao.
So new but still just a screw?
Det här med öppna förhållanden...blir allt vanligare och finns till och med som ett relationship-alternativ på Facebook...I dont get it.
"Med ett öppet förhållande menas ett kärleksförhållande där parterna är fria att ha sexuella förbindelser och vara intima med andra utanför relationen, utan att betrakta det som otrohet." säger Wikipedia, för Nationalencyklopedin couldn't give a fuck att förklara vad det betydde.
Ett utmärkt exempel på att "ha kakan och äta den samtidigt" - men brukar inte man säga den frasen när man vill förklara att man inte kan ha båda saker samtidigt? För komigen, de e omöjligt att ha en kaka och äta den samtidigt?
Öppet förhållande...tanken har slagit mig, "fan va nice att ha en varm säng hemma och ändå kunna klä upp sig för köttmarkaden i mökret?"
Svartsjuka. "svartsjuk, som känner svartsjuka, dvs. plågsam känsla av att inte vara lika omfattad av en persons kärlek, vänskap eller uppmärksamhet som någon annan." säger Nationalencyklopedin, som tyckte att det här minsann var viktigt nog att förklara.
Svartsjuka...en känsla, en mänsklig känsla. Brukar man inte tycka att svartsjuka är ett tecken på att man faktiskt bryr sig? "Vill bara veta om du är min" Om jag är din. Jag är ingen ägodel, men i ett förhållande är jag väl DIN flickvän eller DIN kompis?
"Sluta mixa ihop kärlek och sex." Nej, men är inte sex ett uttryck för kärlek också?
Jag brukar säga att sex är som mat. "Du kan äta för du är hungring och du kan äta för det är gott." så varför äta något annat när du är mätt och när det du har på tallriken smakar gott?
Kanske dem med öppna förhållande inte tycker att det som är på tallriken smakar tillräckligt gott? och därför måste ta en till tallrik av buffen? Varför nöja sig med något som bara smakar sisådär, när det finns något som smakar underbart?
"Jag blir aldrig svartsjuk, så det funkar för mig." så du struntar i om du inte får någon uppmärkamhet av den som är i ditt förhållande? Är det inte ett tecken på att du inte bryr dig? Och om du inte bryr dig, varför vara med någon som du inte bryr sig om?
Men om din partner vill vara med andra, känner inte du att du inte räcker till då? "Jag vet att jag räcker till." gör du verkligen det? Realy? "Jag kan ju oxå gå till andra." okej, men du räcker väl inte din partner till?
Värmer ni andras bäddar för att ni vill vara med andra som mättar eran hunger? Eller är det en spel av svartsjuka, för att hämnas på den andra?
Öppet förhållande;
"Öppet förhållande är när två personer är patetiska och inte vågar vara ensama och nöjer sig med varandra som en plan B när vardera partners andra förhållanden inte fungerar." säger Stace som bryr sig och som blir svartsjuk.
Vill du knulla med andra och inte give a fuck? = förbli singel.
Vill du knulla med en person och bli svartsjuk för du bryr dig? = inled en förhållande.
Tills vidare,
Ciao.
Det sena igenkännandet av den cyniska komplexa människan
Shit, nästan exakt ett år sedan jag skrev sist....damn, men bättre sent än aldrig as they say?
Skulle jag blogga mitt gångna år i ett enda inlägg nu skulle det nog bli en e-bok inte en blogg.
men jag kan inte sluta tänka på mina val, som jag ojade mig över förut. - Vad ska jag bli? och vad vill jag bli?
trodde allt det där skulle lösa sig när jag faktiskt valt en utbildning...men nej, Stace ska vara lika förvirrad igen. Why? Varför går jag runt och är ett förvirrat freak hela tiden? Varför kan jag aldrig bestämma mig för någonting?
Och varför, som en av mina facebookstatusar sa: "Varför kan jag inte bli bäst på något? Istället för att bara va halvdan på en massa saker..."
"Äsch, det är väl inget att vara bäst på något, dels medför ju det en massa ansvar (folk litar ju automatiskt på dig då, just bara för att du är bäst, vilket gör att du får ta hand om allt som du är bäst på...) å sedan skulle det ju med valmöjligheterna i din status bli en "Aspberger effekt", typ "Jag kan göra en sak, men inget annat..." Å det kan väl knappast vara vad du önskar lr?"
Well, that's a thought of it. Men varför så fucking synisk? Jag har fått höra att jag är bra ditten och datten, dvs. jag är bara "bra" på en massa krimskrams. Men inte BÄST.
Varför ska man vara så cynisk? Jag ser mig själv som en positiv cyniker, jag är positiv på många planer. Men inte när det gäller relationen mellan människor.
Människor...Alltid haft ett genuint intressa för just människor. Vi är så komplexa, men ändå så förutsägbara. Hur vi handlar ibland kan vara komplext, beroende på vårt bagage - men hur vi reagerar är universalt. Och jag insåg också precis hur lång tid och hur situationsanpassat det är att faktiskt är att lära känna en person, på riktigt. See your true colors.
För någon jag trodde jag kände, någon som faktiskt betydde mycket för mig och som jag värderade högt - som jag släppt garden av mina cyniska knogar som är svåra att tränga igenom visade sig vara den mest cyniska person jag mött. Och allt jag trott jag hade med personen bara vändes uppochner som ett timglas och jag fick omvärdera tiden med den här personen på nytt.
Men samtidigt finns det någon annan som timglaset inte runnit ur och som jag fortfarande inte riktigt känner. Som sade till mig efter att fått känna på mina knogar att "jag vill lära sig att bli mer cynisk", men jag säger till honom bli inte det. Jag vill inte vända på timglaset, igen.
Signar ut,
Ciao
Skulle jag blogga mitt gångna år i ett enda inlägg nu skulle det nog bli en e-bok inte en blogg.
men jag kan inte sluta tänka på mina val, som jag ojade mig över förut. - Vad ska jag bli? och vad vill jag bli?
trodde allt det där skulle lösa sig när jag faktiskt valt en utbildning...men nej, Stace ska vara lika förvirrad igen. Why? Varför går jag runt och är ett förvirrat freak hela tiden? Varför kan jag aldrig bestämma mig för någonting?
Och varför, som en av mina facebookstatusar sa: "Varför kan jag inte bli bäst på något? Istället för att bara va halvdan på en massa saker..."
"Äsch, det är väl inget att vara bäst på något, dels medför ju det en massa ansvar (folk litar ju automatiskt på dig då, just bara för att du är bäst, vilket gör att du får ta hand om allt som du är bäst på...) å sedan skulle det ju med valmöjligheterna i din status bli en "Aspberger effekt", typ "Jag kan göra en sak, men inget annat..." Å det kan väl knappast vara vad du önskar lr?"
Well, that's a thought of it. Men varför så fucking synisk? Jag har fått höra att jag är bra ditten och datten, dvs. jag är bara "bra" på en massa krimskrams. Men inte BÄST.
Varför ska man vara så cynisk? Jag ser mig själv som en positiv cyniker, jag är positiv på många planer. Men inte när det gäller relationen mellan människor.
Människor...Alltid haft ett genuint intressa för just människor. Vi är så komplexa, men ändå så förutsägbara. Hur vi handlar ibland kan vara komplext, beroende på vårt bagage - men hur vi reagerar är universalt. Och jag insåg också precis hur lång tid och hur situationsanpassat det är att faktiskt är att lära känna en person, på riktigt. See your true colors.
För någon jag trodde jag kände, någon som faktiskt betydde mycket för mig och som jag värderade högt - som jag släppt garden av mina cyniska knogar som är svåra att tränga igenom visade sig vara den mest cyniska person jag mött. Och allt jag trott jag hade med personen bara vändes uppochner som ett timglas och jag fick omvärdera tiden med den här personen på nytt.
Men samtidigt finns det någon annan som timglaset inte runnit ur och som jag fortfarande inte riktigt känner. Som sade till mig efter att fått känna på mina knogar att "jag vill lära sig att bli mer cynisk", men jag säger till honom bli inte det. Jag vill inte vända på timglaset, igen.
Signar ut,
Ciao
